Igår var jag på läkarbesök i Umeå för att få veta på flera månader om hur det ser ut i min kropp med alla metastaser. Senaste gången fick jag veta att majoriteten inte syntes. Men för den skull innebär det inte att det inte finns där på micro nivå. Efter den undersökningen så har cellgifterna avslutats och jag har påbörjat att äta Lynparza under några månader.
Så det har varit en stor anspänning dels att fara och röntga sig. Bara att besöka sjukhuset är ju tillräckligt. Men sen att inte veta hur min kropp skulle reagera på medicinen istället för cellgifterna. Om det skulle bli någon förändring.
Jag har ju mått bättre och det talar ju för att det blir bättre men det är trots det en anspänning att få svart på vitt.
Igår åkte jag, Patrik och mamma till Umeå för att träffa min läkare. Röntgen såg bra ut. Metastaserna har fortsatt minska. Lite men dock så minskar det. Mitt blodvärde har sakta gått ner lite så nu ska jag ha 2 veckors paus från Lynparzan och hemsjukvården ska få ta massa blodprover på mig och så får vi se om värdet återhämtar sig.
Jag frågade min läkare lite om extra värktabletter de gånger som min dagliga dos inte räcker. Jag tog som exempel mellan att sitta stilla på en middag en kväll mot att vara ute och åka snowboard i backen en dag. Jag berättade att jag provat på att åka i Bygdsiljum en dag och att det blivit sex åk. Jag såg riktigt hur det glittrade till i hans ögon och det kändes som om han tyckte det var kul att jag mått så bra att jag kommit mig ut och gjort saker.
Så sammantaget blev gårdagens besked väldigt bra! Efteråt och idag är jag helt slut - att gå omkring, vara nervös och anspänningen innan och när den släpper. Det tar på krafterna psykiskt. Känner att jag inte riktigt är på banan än men det kommer - jag måste bara smälta det här. Även om det bara var positiva besked. Hoppas ni förstår hur jag menar..
Jag ska banne mig bli frisk i år - det är mitt mål!
2 kommentarer:
Så roligt att läsa att de minskar!
Härligt att höra❤️
Skicka en kommentar