Förstörarna?!

”Bonusbarnen förstör min semester”

Så lyder en av rubrikerna på aftonbladets webb.

Jag är typiskt en av dessa "förstörare". Att som skilsmässobarn se hur sina föräldrar träffar nya partners och skapar nya familjer kan vara svårt. Men att sen fortfarande få vara del av sina föräldrars familjer är nog mer lr mindre en konst. Eller kanske tur? - Jag vet inte?!

När jag läser rubriken kan jag känna ett uns av sorg. Jag vet hur min egna uppväxt har sett ut, jag har sett andra skilsmässobarns uppväxter men även vänner till mig som skaffat barn och sedan gått skilda vägar.

Jag har aldrig valt att vara det barnet som förstör någons semester eller vardagliga liv- jag vill bara få fortsätta vara en del av mina föräldrars liv trots att de skilt sig. Hur kan man då skriva en så (i mina ögon) elak rubrik?!

Att bära på den erfarenheten som jag bär på kan vara tungt men jag tror att den kommer att göra gott i framtiden. -Den tid då jag själv väljer att skaffa barn. Nu klandrar jag inte mina föräldrar för att de gått skilda vägar- det får ni verkligen inte tro- Jag försöker bara säga att det som skilsmässobarn inte är så himla enkelt det heller.

Men jag hoppas att om jag skulle vara förälder och skilja mig så skulle min erfarenhet förhoppningsvis bäras vidare av båda oss som föräldrar för att på så sätt göra det bästa för våra barn - De har ju inte valt att gå skilda vägar och vi kan ju inte göra slut med dem bara för att ett förhållande tar slut.