Igår skulle jag möta upp en kompis i mina föräldrars lägenhet. Just när jag ska svänga in på parkeringen ringer mamma, brorsans bil har dött i Skelleftehamn och hon ska hämta honom men då är hon på väg att få soppatorsk och har ingen plånbok med sig..
Så jag fick ge instruktioner till Ingo som var i lägenheten att ta emot min kompis, brände till mamma - bytte bil med henne och tankade upp bmwn. Skickade henne till lägenheten och brände mot Hamn för att hämta brorsan. Efter ett tag kommer jag ikapp en "stoppkloss" - skrattar gott när jag inser att jag hunnit i kapp min egna bil. Fick köra om och stoppa mamma i min bil och be henne köra till lägenheten. I all hast hade det blivit lite otydligt om vem som skulle åka var..
Väl ute i Hamn fick vi dra in brorsans bil på en parkering för att senare under kvällen bogsera hem den.
Under kvällen fick jag finfrämmande från Boden av Simon och Jim som var på genomresa. De var modiga och klappade ormarna, drack en kopp kaffe och snackade lite strunt innan de åkte vidare norr ut. Sedan åkte jag och brorsan och bogserade hem hans bil från Hamn till stan. Tog lite tid men vi hade så trevligt i telefonen med varandra under resan till stan :)
Sedan jag slutade ta Tamoxifen för några dagar sedan upplever jag stor skillnad. Jag känner mig gladare. Känns inte som om jag bara vill gråta hela tiden. Känns roligt att vara galet spontan och exempelvis bara bränna norr ut och hälsa på kompisar. Eller när det blir lite oväntat kaos - att orka med det och ha tid för det - det känns bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar