I första skedet sa läkarna att min cancer inte var hormonkänslig. Vid senare tillfälle sa de att den var LITE hormonkänslig så de vill att jag nu ska äta syntetiskt östrogen - vilket innebär att min egna produktion av östrogen stängs av.
Under cellgiftsbehandlingen har jag haft en stav i magen som stängt av äggstockar etc och jag vet av den erfarenheten att jag ska vara lite vaksam över mitt psykiska mående. Jag och hormoner är inte bästa vänner.. om ens vänner alls.
Insåg igår att det här är inte jag. Jag som för någon vecka sedan började känna den där sprudlande livsglädjen igen - den är inte där längre. Känner mig ledsen i själen.. O det här är ju inte jag. Så har mailat mina läkare och bett dem återkomma om det finns alternativa mediciner.
Det enda positiva i den här kråksången är lättnaden när jag insett att det inte är "jag" som mår som jag mår. Det är medicinen. Att komma till sån insikt. Det är en så konstig känsla att något preparat kan vända upp och ner på en själv. De som aldrig upplevt det kommer nog aldrig förstå känslan. Men det är läskigt!
Håller tummarna iallafall att det ska finnas något annat preparat som kan funka på samma sätt utan att röra till det emotionellt för mig. Nu är det iaf långhelg - de servar maskinerna i Umeå idag så är ledig från strålningen och måndag är röd dag så då får jag ytterligare en dags ledigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar