Med facit i handen så är det rätt och riktigt att vara öppen och ärlig om hur livet känns. Att det inte alltid är på topp (så på topp det kan vara med min sjukdom). Det har känts skönt att inte behöva sätta på en mask utan att få säga att så här känns det just nu faktiskt.
Vi fick nya sängarna i måndags. Jag är jätte nöjd nu - det känns som om jag sover så mycket bättre på nätterna. Katterna har dock varit skeptiska till dem men imorse fick jag sällskap på magen. Då kom en liten Sally och började trampa på mig innan hon la sig till rätta och jag sov rofyllt vidare med henne på magen.
Det känns som om det sakta men säkert går lite bättre för mig även om det inte är bra än, så går det iallafall åt rätt håll. Att vi fått ha sol och inte bara regn har nog bidragit lite också. Sen börjar jag dagarna med min dosett och en sobril för att komma på banan. Det är inget som jag brukar använda men just nu behövs det. Tänker inte att det är ångest jag känner utan snarare att jag är nedstämd av situationen. Det har snart gått två år sedan det här började. Vill inte annat än att få bli frisk, jobba och leva ett normalt liv.
Jag vill tacka er alla som kommit med "kärleksförklaringar", pepptalk och bara varit och är goa mot mig. Jag uppskattar ert stöd. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar