Imorgon är sista cellgiftsbehandlingen på förhoppningsvis ett bra tag. Kanske för alltid? Vem vet?
Det som gör mig mest nervös är det faktum huruvida min venport är hel eller inte. Om den inte är hel så lär jag få cellgifterna via armen som jag fått en gång tidigare. Det var inte skönt kan jag säga. Men jag har paxat att få min favoritsköterska på onkologen imorgon och Patrik ska vara där med mig som stöd under hela behandlingen så det känns skönt.
Sen när cellgifterna är avklarade efter imorgon så ska jag återhämta mig och vila ca en månad innan jag påbörjar med tabletter - parphämmare. Hur jag kommer reagera på dem får framtiden utvisa men förhoppningsvis ska jag klara dem bra och förhoppningsvis svarar min kropp lika bra på dem som cellgifterna så jag kan få utplåna den här cancern.
Exakt hur min resa/behandling ser ut framöver - det vet jag inte än och det tänker jag inte försöka fundera på heller. Det är tillräckligt med information etc. att ta in nuet och vad kommande steg kan tänkas vara.
Idag har jag och Patrik varit på stan och firat de positiva beskeden vi fick senast hos läkaren och den informationen vi fått om att jag svarat bäst på behandlingen av alla. Att få den informationen har varit svårt att ta in men innebörden av orden börjar äntligen att tas in.
Jag ska spöa cancern. Det är bara så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar