Jag älskar mitt "jobb" stundvis. Tycker att det är hur roligt som helst att stå starter, att få ha det ansvaret som det innebär, utmaningen att vara "the big boss". Stundvis blir det lite lätt för mycket arrangerande.
Många tror att det är piece of cake att vara starter- det är det inte. Det finns många regler att känna till, mycket att hålla reda på dels från tidtagningen, från banan o sen förarna/ekipagen osv. Och sen det faktumet som jag fått kämpa mig till som tjej- att bli lyssnad på och att bli tagen på allvar.
Genom åren har jag fått höra mycket olika rykten om mig och många frågor har ställts. Så som hurvida jag varit intresserad av bilar på riktigt lr om det var bara för killarna. Sen har jag tydligen legat med halva sverige enligt något rykte osv. Vet inte när jag skulle hunnit med det men *skrattar*
Men, där jag befinner mig idag.. Min upplevelse är att jag inte längre blir ifrågasatt, jag har fått den respekt som jag krävt och jag får möjlighet att göra det jag älskar- hålla på med bilar.
Känslan av att inte längre bli ifrågasatt är underbar. Äntligen känns det som om jag lyckats med något. Sen att det är många som vet vem jag är- blir bara ett plus. Som när jag blev headhuntad till driftingtävlingen. Killen från SMS som ringde sa att när han hörde raceinorr så tänkte han direkt: "Cerran".
Mycket i bilvärlden handlar om att marknadsföra sig själv för att komma någonstans. Om jag inte marknadsfört mig- vem hade då vetat vem Cerran är?

Dels älskar jag bilar, jag älskar att få stå på startplattan med ansvaret och att få bestämma men sen de gånger jag får den positiva responsen- sånt får mig att sväva på moln länge. Mycket beror nog där på att jag genom åren haft många emot mig i mitt intresse. Och det där med att bestämma.. jag är verkligen ingen bestämmar jävel irl.

1 kommentar:
Är det Mats Appelgren han heter han som är speaker på EDPS? Hur som helst är han riktigt rolig att lyssna på och fram för allt så vet han oftast vad han pratar om :D
Skicka en kommentar