Suttit idag och kikat igenom bilder i datorn. Det är intressant och jag tycker mig kunna se vilken skillnad det var på mig före beskedet om bröstcancern och resan som jag tillsammans med familjen genomgått.
Första bilden är tagen i slutet på föregående sommar. Där var jag lyckligt ovetandes om vad som fanns i mitt högra bröst. Livet lekte och jag var lycklig med livet.
Under min resa så har min underbara sambo funnits vid min sida. Jag har imponerats över hur mycket han funnits där för mig. Funnits vid min sida och tagit hand om mig från det att de gjorde biopsi på knölen i mitt bröst. Vid operationen var han nog lite stressad och köpte godis och läsk till mig för hundratals kronor. Jag hade vid något svagt tillfälle sagt att jag var lite godissugen ;)
Hemma efter operationen så har katterna Syrap och Sally funnits där för mig. Jag tror att de känt av och märkt av när jag haft ont och inte mått bra. Båda två har mer än gärna legat i mitt knä och myst på ett sätt som de inte gjort tidigare..
Här är en bild efter operationen men innan cellgifterna. Jag var ännu då vid gott mod och ännu lyckligt ovetandes om vilket helvete cellgifter är..
Jag tycker mig se att det fortfarande lyser glädje i mina ögon trots bröstcancern.
Jag har alltid tänkt från det att operationen var genomförd att jag då blivit frisk. Cellgifterna är ju bara en garanti för att säkerställa livet.
Sally är den som på nätterna funnits där för mig när hon behövts. Nätter som jag vaknat av smärta etc - då har hon kommit till mig, myst och somnat brevid mig. Det har varit skönt att inte vara ensam vaken såna gånger.
Denna lilla tös är min ständiga följeslagare hemma.
Självklart ska min underbara familj belysas också - även om jag inte hade någon bra bild som beskriver hur mycket de funnits där, stöttat mig och ställt upp. Jag kan inte tänka mig att någon skulle klara av att genomgå en sån här resa ensam. Jag hade aldrig klarat det här ensam.
Jag är evigt tacksam för alla ni som finns, har funnits och ställer upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar