Snart bär det av till Umeå igen för första strålningstillfället. Underbara mamma följer med som stöd - tack och lov. Jag är toknervös. Att åka till sjukhuset i Umeå är förknippat för mig med så mycket elände. Under min resa så har NUS stått för mycket oväntat och jobbiga saker. Det har under min resa varit enklare och mindre jobbigt att ha med Skellefteå lasarett att göra.
Så strålningen blir mitt "jobb" under fem veckor framöver.. Planerar i dagsläget att dagpendla så länge som jag orkar det. Går nog bra att sova på bussen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar