Cellgifter är något jag aldrig mer vill behöva uppleva. Självklart väljer jag livet om cellgifterna är ett måste för att klara det. Men det är så överjävligt att gå igenom så det går inte att beskriva för den som inte varit där.
Det har varit några tuffa dagar. Att veckan före cellgifterna ligga i feber och sedan bli däckad av cellgifterna har varit tungt psykiskt. O är fortfarande. Men idag försöker jag rensa upp här hemma. Jag har "städat" i min medicinlåda. Den kartong med alla mediciner mot illamående osv som är kopplat till cellgifterna åker i soporna idag. Medicinerna får en egen låda tills dess att jag kommit igång med strålningen. De får ligga i en egen medicinlåda - inte samma där jag har exempelvis alvedon. Jag vill inte se eländet.
Jag har även tagit mig för att maila försäkringsbolaget idag för att försäkra mig om att inget mer ska behöva inkomma annat än det samtal de haft med min läkare.. Får se vad de säger..
Jag längtar så otroligt nu tills strålningen är över, jag är pigg och kan arbeta och leva livet som vanligt igen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar