Gårdagen i Umeå och första strålningstillfället gick bra. Det kändes SÅ bra att mamma fanns med som stöd. Men när jag kom hem var jag så trött - luften hade gått ur mig.
Idag väntas strålningstillfälle nr 2 och första dagen jag åker buss till Umeå. Hoppas på att kunna sova lite på bussen och vara piggare idag. Känner mig inte lika nervös idag heller. Nu har jag ju lite koll på vad som väntar.
Jag tog även upp igår med min "kontaktperson" om min upplevelse i samband med tatueringsprickarna - han sa att han skulle framföra detta så personer efter mig inte ska behöva uppleva samma. Det kändes bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar