Gott nytt år!!

Gott nytt år och god fortsättning vill jag önska er alla. Här är årets upplaga på familjens julkort. Tillsammans blir vi superhjältar som fixar allt.

2015 sammanfattat..

2015 har varit året då jag varit som mest på topp och även hunnit med att vara på botten i helvetet. Kort sammanfattat.

Det bästa med året är tiden som jag och Patrik haft ihop. Han är SÅ rätt för mig. Ärligt så trodde jag aldrig att det skulle finnas någon som var helt rätt på alla sätt. Men det finns det. O jag är glad att jag hittat min soulmate. Det var ännu mer spännande när han i september friade i Grand canyon till mig.

Under 2015 har vi även gjort RESAN med stort R. En månad när vi i september reste runt i USA och upplevde allt vi kände för och hade tid med. Det var en helt underbar resa.

Det som många inte hört sen är att vi efter hemkomsten fick meddelande från vår bank att kreditkortet blivit skimmat i USA och någon har handlat för drygt 32 000 kr där.. men banken tog den smällen.

Efter hemkomsten från USA i samband med en rutinkontroll av brösten så uppdagades det att jag drabbats av bröstcancer. Snabbt där på opererades båda mina bröst bort. Det har därefter varit tjafsigt med KS, Huddinge och Umeå lasarett för att få den vård som de utlovat..

Men behandlingen har inte blivit som den i början var planerad - nu är jag dock igång med cellgifterna. Jag har fått första dosen. O nu under senaste veckorna nådde jag botten av hur dåligt man kan må.

Turligt nog har jag en underbar familj och fördelen att ha läkare i familjen så nu är jag på banan igen även om jag inte är 100 åter i själen än. Nu funkar jag iaf på dagarna vilket jag inte gjorde på en vecka.. Det är, ursäkta språket - FAN illa!

Idag har jag varit till kvinnan som ska ha dagens stjärna - Nina. Hon har tagit sig tid, tanke och omsorgen att välja ut peruker till mig som jag idag på aftonen har fått pröva ut. Så nu har jag kaluffsen redo när mitt egna svall faller. Kommer framledes bli lite mer långhårig och lite mer rakhårig. Men det är ju inte många som vet att jag egentligen är naturligt RAKHÅRIG!

Efter nyår - 8 januari sker nästa behandling. Det blir reducerad dos då och med mer mediciner mot illamåendet. Förhoppningsvis ska jag inte må så som jag gjort sedan första tillfället. Det funkar ju inte då..

Emellanåt funderar jag på vad 2016 ska ha att ge. Jag längtar tills behandlingen är över - att få återhämta mig själv. Att återgå till att arbeta tillsammans med mina underbara arbetskamrater.
Att planera bröllop när jag börjar känna mig "snygg" och se ut som "vanligt" igen.
Att återuppta sökandet efter hus. Att få fortsätta ha ett underbart liv tillsammans med min älskade. 

Jag vill avslutningsvis tacka alla ni som finns bakom mig. Främst min familj och sambo som gjort ett hästjobb i mina ögon för mig. Det finns så många som gjort saker som verkligen berör mig. I början av den här resan var jag rädd att jag skulle bli sittandes isolerad hemma - men hittills har jag inte känt mig det och inte heller upplevt att någon undvikit mig.

2016 har många förutsättningar för att bli ett bra år. Längtar tills den tuffa resan är över och livet får återgå till det vanliga igen. 

Livet ur en annan vinkel..

Första behandlingstillfället har verkligen gett mig ett perspektiv på livet.. eller annan syn på livet. Helt ärligt - det känns som om jag varit i det verkliga helvetet. Jag är så otroligt tacksam över den familj jag har som finns där och funnits där. Att de ser mig, tar hand om mig när jag själv inte förmår. För jag har verkligen inte förmått. Jag har bott hemma några dygn hos mina föräldrar som kunnat se om mig.

Det finns säkert dem som är tvivelaktiga till att jag bloggar om det här men jag måste få ge uttryck på något sätt och jag orkar inte berätta för alla samma sak.

Kvällarna är bättre nu än morgnarna. Då känner jag mig lite mer som mig själv. Men jag är svag på alla sätt. Svag mentalt, svag fysiskt - men aptiten börjar komma nu när jag fått så bra stöd och hjälp av familjen. Så ska försöka äta ikapp det jag tappat under en vecka..

Helt ärligt, jag trodde inte att det fanns ett sånt här helvete.. även om det nu ljusnar lite allt eftersom med det stöd jag har och som jag känner från min familj. 

Jag väljer att posta en video med min favoritsångerska Jessie J - hennes låtar gör mig glad och harmonisk många gånger och hoppas ni väljer att lyssna på den.

Helvetet i ögat...

Helt ärligt... den första cellgiftsbehandlingen har verkligen varit erfarenheten from HELL! Därav även tystnaden från mig på alla fronter. När jag haft ork har jag läst sms, messenger mm. men inte haft ork att svara.

Turligt nog har jag en underbar sambo och en helt fantastisk familj som pysslar om mig nu. Så det börjar gå lite åt rätt håll. Tänkte att jag outar läget lite så vet ni var ni har mig även om det är mycket tystnad. Jag uppskattar ändå alla sms osv - men förstå mig rätt om ni inte får svar.

Mina vardagshjältar..!

Sedan sist har det visat sig att KS inte kan leva upp till vad de har utlovat. Så det ingrepp som vi väntat på och som älsklingen jagat sjukvården och remissen för kommer inte bli av. Nästa steg är att påbörja cellgifterna som redan skjutits på en gång bara för att vi väntat på ingreppet. 

Min syster Amanda var gårdagens- och julens räddning för mig..
Jag hade uttryckt till min läkare i måndags när ovanstående stod klart för mig - det blir inget med äggstockarna - att jag i såfall vill påbörja cellgifter i veckan för att få vara pigg i jul. Jag har verkligen sett framemot julafton och uppesittar kvällen. Men igår när jag ännu inte hört något så fick min syster nog och bad att få ringa å mina vägnar. Sagt och gjort - efter hennes bra metod mot sjukvården så fick hon till så jag får påbörja cellgifter och allt imorgon i Umeå så då får jag vara pigg på julafton.

Ärligt, jag tänkte igår innan jag visste det - att om det inte blir cellgifter i veckan pga Umeå - då kommer jag.. ursäkta språket.. FAN HATA UMEÅ. Jag vet inte om jag skulle kunna bete mig på mötet på fredag. Jag är less på att bollas runt. Jag är otroligt tacksam för min syster som gjorde en stor insats igår och otroligt tacksam för Patrik som ringt runt också å mina vägnar.

Det ska inte vara på det här sättet.. att man ska måsta vara frisk för att få rätt vård. Jag hade inte själv orkat driva allt det här som de har styrt upp åt mig.. Jag är tacksam för alla mina vardagshjältar som finns, stöttar och hjälper till att styra upp.

Den riktiga jag..

Jag var förbi killens arbetsplats igår och lämnade av lite saker. Fick flera kommentarer att jag såg väldigt pigg ut och vara vid gott mod trots allt det här.

När jag igår kväll inte kunde sova så låg jag och tänkte på det. Sanningen är att det under senaste året fallit många viktiga bitar på plats i mitt liv. Jag har hamnat i en underbar arbetsgrupp med en bra chef.. jag har träffat Patrik som är helt underbar och så rätt för mig. Det kombinerat med att jag fick insikt i hur jag mått senaste åren och fick stöd från familjen - då har allt fallit på plats.

För första gången på flera år känner jag mig faktiskt som mig själv och känner igen den där tjejen som är spontan, social och framåt. När jag fick beskedet om bröstcancern var en av de största rädslorna att bli sittandes isolerad hemma - det har jag verkligen inte känt mig hittills.
Jag har hittills under resans gång känt mig både uppe och nere fysiskt och mentalt. Periodvis har jag inte orkat höra av mig till någon men trots det är det många som hört av sig och kommit ihåg mig. Det uppskattas!

Det känns skönt att känna sig som sig själv trots den tuffa resan som ska göras. Det senaste beskedet är att cellgifterna nog kommer igång i veckan..

Julbord, nöje och självförtroende boost!

Äntligen börjar den värsta smärtan släppa. Det har som sagt varit ondare att sätta in venporten än att ta bort brösten - vilket nog är ovanligt.

Igår var det julbord med jobbet. Vilka underbara arbetskamrater jag har! Det kändes så bra att komma ut och få umgås med dem. Fick även värsta boosten - jag fick höra av jätte många att jag såg fräsch ut och oförsämt fräsch! Kan ju vara att jag för ovanlighetens skull nu klätt upp mig och sminkat mig lite. Men jag känner mig lite piggare också.

Sen alla underbara personer i min omgivning - ni gör så mycket!

Jag försöker vara så öppen jag kan med alla och ha ett positivt tänkande. Jag träffade en nyanställd på kontoret igår och berättade kort för henne var jag arbetade men att jag var sjukskriven för bröstcancer men att jag snart var tillbaka. Hon frågade hur långt jag kommit i behandlingen. Insåg då att jag var nog rätt positiv och optimistisk just då. Fick förklara att jag inte ens påbörjat cellgifterna än men jag tänker att det ska gå fort.

Det känns jobbigt att måsta tappa håret framledes. Men jag har så många underbara personer som varit behjälpliga med det. Min frissa har tagit hem peruker. Min svägerska skulle sy världens snyggaste mössa till mig, Matilda har gett mig en mössa och jag har några fler mössor som väntar. Accesoarer som handväskor, halsband osv kan slänga sig i väggen när jag är utan hår - jag har planerat att ha en liten uppsjö av mössor att välja på när jag inte vill ha peruk.

En arbetskompis sa till mig att det inte spelade någon roll om jag hade hår eller inte för jag hade så fina ögon - det kommer jag att leva på och den komplimangen gör hela det faktumet att tappa håret lite enklare.

Det känns bra att vara så öppen med var jag är och vad som händer. Ibland undrar jag om jag är lite väl öppen och rättfram. Berättade igår om venporten och var de hade satt den. Då hips vips frågar jag kollegorna om de vill känna.. samma sak med ärren - det har inte heller varit några knussligheter att visa för mina kvinnliga kollegor. Eller det faktum att fara på julbordet "bröstlös" - det skulle bara vara konstigt att plötsligt ha proteserna när alla vet att jag tagit bort brösten. Det känns som om jag skulle komma in och bara säga "april, april!". Eller så är det så att jag har så underbara kollegor och vänner runt ikring mig som gör att jag vågar vara mig själv och vara öppen.

Jag vill passa på och tacka alla ni som finns, stöttar och kommer med så fina komplimanger och hejarop. Samt ni som hjälper mig på olika sätt att underlätta resan för mig!

Skadad..

Insättningen av venporten blev av. Jag hade föreställt mig att det skulle vara piece of cake - men det var det inte. Ärligt så hade jag ondare efter det ingreppet än att ta bort mina bröst! Tur att det finns smärtstillande som man kan ta.

Har känt mig öm, mörbultad och helt slut hela helgen. Det var inte riktigt den helgen jag hade hoppats på. Men det blir bättre från dag till dag. Jag har även roat mig hemma med att smsa med lite kompisar som finns på distans - det har varit trevligt.

I fredags uppdagades det att KS inte fått remissen från onkologen i Umeå.. samt att jag under torsdagen fick kallelse för att påbörja cellgifter - då försvann den sista lilla ork jag hade. Min snälla sambo har hjälpt mig att försöka styra upp allt.

Ibland är det bara tillräckligt med att vara sjuk - att läka och pyssla om sig själv både mentalt och fysiskt. Jag är så otroligt tacksam för alla de fina vänner och den underbara familj jag har!
Har fått en jätte fin mössa av en kollega i helgen som jag ska ha sen när jag tappar håret. Och tjocksockar av pappas fru :)

Skippar de starka medicinerna nu en stund för att kunna fara ut och handla julklappar.. sen blir det hem och ta hand om sig själv igen..

Att hålla reda på sig själv i kaoset..

Jag har aldrig tidigare varit sjukskriven någon längre period. Att nu vara sjukskriven till sista juni känns konstigt och ofattbart.

Men å andra sidan kan jag inte se hur det skulle vara möjligt att arbeta. Jag har aldrig tidigare känt mig så här slut under så lång tid. Att i princip orka en mindre sak per dag typ.. max!
Antingen är jag slut psykiskt eller fysiskt. Att ha små ont varje dag tar på krafterna. Jag ska även tillägga att jag inte på något sätt hittills vänt på dygnet och det säger ju en del..

Att inte veta när saker ska ske och försöka hålla reda på allt... o samtidigt bearbeta allt mentalt.. Det är inte enkelt.

Imorgon är planeringen att jag ska få venporten insatt.. men insåg nu ikväll att jag missat att lämna ett blodprov som skulle varit gjort i måndags.. så får höra imorgon på morgonen om ingreppet går att göra ändå. Känner mig så slut mentalt att det inte är lätt att hålla reda på mig själv..

Är ändå imponerad att jag inte tidigare virrat bort mig själv i alla hållpunkter.

En annan sak som jag tänkt på senaste tiden är när släkten nu frågat vad man önskar sig i julklapp.. - det är tufft! Det enda jag kunde komma på var att få bli frisk, men det kan man ju inte köpa och inte heller slå in.. Jag har aldrig tänkt så tidigare. Det här är första året jag verkligen fått kämpa på att försöka komma på ngt som jag behöver.

Jag och älsklingen gick ihop och köpte en robotdammsugare till oss själva som en tidig julklapp och det var helt klart värt det. Jag som inte får fejja på för mycket eller ens har orken.. o nu med katterna - i love it! Nu är det slut med hårtussar här :)

Många frågar när cellgifterna ska igång - det är oklart än.. som så mycket annat. O jag vet inte ännu om jag förstått vilken resa jag ska genomföra men tar det hållpunkt för hållpunkt. Men som sagt, inte lätt att hålla reda på allt och samtidigt bearbeta informationen.. får se om morgondagens ingrepp blir av.

Tack alla ni gulliga som skickar hälsningar och omtanke på olika sätt. Det värmer att så många bryr sig om mig!

Kände för att vara lite "ego" och posta lite hår-bilder på mig själv nu innan cellgifterna och håravfallet..

Ärrad för evigt..

Första gången jag verkligen insåg hur sårbar fysiskt vi människor är, var när jag och en kompis åkte av vägen med mc. Jag bröt fotleden, fick hjärnskakning mm. Vägen tillbaka var tuff och än idag kan jag känna av fotleden och ha bekymmer med den.

Att inse att vissa saker förändrar livet för evigt.. det är tufft på ett sätt. Att kroppen aldrig kommer bli så skadefri som den var innan, även om sjukvården är fantastisk. Såna saker tänker man aldrig på när man är frisk och hel.

Men det är något som man bör tänka på emellanåt och uppskatta när man är hel och frisk!

Hjälpa, stjälpa eller bara...näthata?

Jag vet att det är många som har misstro till socialtjänsten för de kommer oftast in i personers liv när det är rörigt och väldigt känsligt.

Nu när jag är sjukskriven så har jag surfat runt lite på nätet för att fördriva lite tid. Den tanke som då väcks hos mig när det gäller de grupper etc som säger sig finnas för att stötta andra människor i sina problem med socialtjänsten är att det är mest smutskastning och enligt min tolkning näthat.

Om jag själv hade problem med en myndighet, då skulle jag vilja ha konkreta råd och kanske stöd av andra med erfarenhet för att det skulle bli så smidigt som möjligt. Det blir ju inte bättre av att bara skriva att alla som arbetar inom myndigheten är dumma i huvudet - det löser ju inte problemet.

Om jag går till mig själv både som socionom och privatperson så har jag flera som jag privat väglett kompisar i kontakten med socialtjänsten. För oss som arbetar inom socialtjänsten är mycket självklart, men för den som aldrig haft med socialtjänsten att göra - så blir det lätt en djungel. Alla frågor, upplägg, insatser osv. Som vän och med den arbetserfarenhet jag har så har jag då försökt förklara hur arbetet går till etc. Att bara säga skit och vara hatisk - det hjälper ju ingen.

Jag har svårt att förstå hur man kan skapa samtalsforum som sägs vara till för att hjälpa den enskilde när det enligt min mening är i princip bara innehåller näthat. Jag kan förstå människors ilska men att hata så mycket - det måste ju äta upp en inifrån och jag kan inte se hur det skulle hjälpa andra..  

Bra helg mentalt..

Ni får ursäkta om jag emellanåt säkert återupprepar mig själv flera gånger. Jag berättar återkommande för människor i min omgivning om min resa, vad som hänt, vad som händer osv. Så det blir svårt att veta vem jag sagt vad till. Men som sagt, jag uppskattar att ingen hittills vad jag märkt undvikit mig. Snarare tvärtom och det känns bara bra.

I helgen var älsklingen ledig från jobbet. Vi hade en trevlig lugn kväll på fredagen och såg film tillsammans med R. Framåt kvällarna brukar min ork ta slut och det är även då det är som jobbigast i armhålorna. Att ha bh under dagen går bra men framåt eftermiddagen så börjar det värka. Det är där jag är känsligast sedan operationen.

Lördagen blev det Norrbotten för oss. Lunch och fika i Luleå med en kompis till P och hans familj. Sedan ner till min "andra familj" i Piteå på middag och mys med familjen Worrsjö.

Så här dagen efter känns det som en jätte bra helg mentalt. Det var så skönt att komma ut, göra en stor utflykt. Mysa och umgås med gulliga personer under lugna omständigheter. Känns dock av fysiskt idag att jag fejjade på lite för mycket igår. Jag ska nog inte ta några längre promenader. Men känslan av lycka tar ut det. Det var värt det.

Jag vill även säga att det finns personer i min omgivning som vågar fråga och har egna tankar om vad det är för resa som jag genomgår och hur den kan tänkas påverka mig. Det kan vara skönt att höra andras tankar och vissa delar kan sätta ord på hur jag känner och upplever det. Även om jag själv inte kan sätta rätt ord på det. Men det blir svårt att bekräfta vilka ord som instämmer med min upplevelse. Jag vet inte om det är för att inte riva min egna lilla fasad eller om det är för tungt för mig själv. Min familj är ju dem som står mig närmast och får se alla nyanser av mig utan någon fasad men de känner mig ju så väl.

Avslutningsvis, fortsätt vara så underbara som ni är. Behöver jag lite hejjarklack någon gång så hojtar jag till och så hoppas jag att ni finns där då som en hejjarklack.

En bild..

Svacka..

Haft en handfull med nätter då jag vaknat 2-3 gånger per natt.. dels pga smärta.. men bara det faktum att inte få sova en hel natt. Det bäddar ju inte för några bra dagar. Då har jag mest känt mig låg, ledsen och saknat ork.

Ärligt så tror jag inte att innebörden av hela resan mot friskhet har slagit mig ännu. Inte vad det faktiskt kommer innebära. Men det är nog bra - annars tror jag inte det vore hanterbart.

Jag har fått mycket beröm över min öppenhet med den bröstcancer som drabbat mig. Men sanningen är också att öppenheten gör det enklare för mig att hantera det här. Jag vet att om jag behöver hjälp och stöd och en hejarklack - så har jag så otroligt många som skulle mer än gärna ställa sig bakom mig och peppa!

Jag vill även förtydliga med mitt förra inlägg att det inte var någon "skam" för dem som inte mailat osv. Det var mer en hyllning för alla er som inte undvikit, utan vågar komma fram, vågar ta kontakt osv. Sen har jag inte träffat på alla jag känner heller.. men som sagt - mer känslan att inte bli undviken, det uppskattar jag.

Anledningen till att jag också känner ett behov av att berätta är för att väcka tankar hos andra. Vad vore mina bröst utan jag? Då tror jag de flesta skulle välja mig livs levande utan bröst..
O den dagen håret faller av cellgifterna - då hoppas jag att mina "kloka tankar" ska ha spridit sig och att det ska finnas stöd, förståelse, och att det inte väcker konstiga blickar hos folk. (Det är något jag kan föreställa mig hos dem som inte känner mig och min "resa"). Jag kommer nog ha tillräckligt jobbigt själv med att ta in att förlora håret under en tid..

Tack alla ni som finns och stöttar!

Ni vågar - jag uppskattar det!

Det känns som om jag varit instängd och borta lite från omvärlden lite nu sedan operationen. Jag har varit rätt slut, haft en del ont och ätit smärtstillande så har låtit bilen fått stå och mest hållit mig hemma och läkt.

Idag var vi in på stan med mina svärföräldrar för att shoppa lite. Vilken shoppingtur det blev! Jag hann träffa på flera olika kollegor till mig, alla kom fram såg mig, kramade och vågade fråga och se mig!

Överhuvudtaget uppskattar jag, förundras och imponeras jag över alla som vågar se, fråga och finns där! Min tidigare erfarenhet när något kaotisk händer är att många drar sig undan för de vet inte hur det ska hanteras. Men så är det absolut inte nu. O det gillar jag. Ni som vågar, ni gör mig starkare. Jag vet att om jag skulle ha en pissig dag eller hamna i en svacka och behöva lite uppmuntran så har jag en gigantisk hejjarklack som mer än gärna skulle finnas där. Jag blir så rörd!

Jag har även förundrats över de personer som är bekanta med mig men som jag inte har en daglig dialog med - att ni också vågar höra av er och visa stöd. Jag känner mig verkligen rik med alla ni som står bakom.

Min upplevelse är att jag varit lite frånvarande från livet utanför bostaden men som sagt jag har varit rätt trött efter operationen. Jag har blivit tömd två gånger på vätska som jag samlat på mig och nu börjar jag må bättre, sova bättre och ha mindre ont. O därigenom blir även orken bättre. Så nu är min plan att bland annat besöka arbetsplatsen inom kort.

O var inte fega att höra av er om ni känner för det. Sms, mail osv är fortfarande bästa sättet för om jag mot förmodan är trött eller sover så kan jag svara vid tillfälle. Men nu vet ni - jag börjar bli piggare ;)

Att vara öppen stärker..

Jag har valt att vara öppen med de som finns runt omkring mig att jag drabbats av bröstcancer och min tanke är att när jag orkar så kommer jag uppdatera var jag är i min resa. Öppenheten gentemot dem runt i kring mig har gjort mig starkare. Jag har fått en hel del beröm från jobbet att jag varit stark som själv berättat om vad som hänt.

Min tanke är att med dem som står närmast vara helt öppen och ärlig om var jag är just där och då. Jag har haft sämre dagar. Dagar som jag gråtit och inte känt mig vacker.. dagar som jag gråtit för att jag absolut inte förtjänar detta. Dagar som jag gråtit för att jag är less på att vara slutkörd och ha ont. Men i allt det här kaoset så känner jag mig ändå stark. Jag har en underbar sambo, flera underbara familjer, mitt jobb och massa andra underbara personer bakom mig som kommer med hejjarop och omtanke.

Det har känts rätt att vara öppen för nu vågar även dem som inte står mig närmast komma fram och småprata. Det finns inget bra att säga när något sånt här händer. Eller som en kollega skrev till mig: "Alltså jag blir så djävla förbannad..".  Det är skönt att inte känna känslan av att människor runt om mig undviker mig utan snarare tvärtom. De vågar komma..

Det gäller det att hitta det positiva i den situation som är nu - nyopererad och allt. Just nu tänker jag att jag ser rätt vältränad ut. De som är på elitnivå har ju sällan speciellt stora bröst. Man måste ju hitta något positivt ;)

O ärligt, vad är ett par bröst egentligen jämfört med att leva?  - INGET!

Försöker sikta in mig nu på roliga saker jag skulle vilja orka med under min jobbiga resa. Och saker som jag skulle vilja uppleva när resan är över.. Jag har ju till exempel stått starter flera år på dragracing-tävlingar men aldrig åkt med i en dragracing bil. Tänk att få uppleva det!

Fullspäckad vecka avslutas nu..

Så blev det fredag och helg igen.. Första veckan avklarad. Operation i måndags. Hemkomst i onsdags. MR idag.

Det har varit och är en tuff vecka.. stundvis känns tillvaron okej medan andra stunder så hinner sanningen i kapp mig. Men jag hade inget val - annat än att välja livet. Jag är tacksam över min sambo och "alla" mina familjer som står bakom mig, peppar och stöttar.

Det som förundrat mig och glatt mig är alla som vågat höra av sig. Både de som skänkt styrkekramar, tankar och de som vågat fråga. 

Det finns säkert dem som tycker att jag lämnar ut mig själv för mycket som säger och delar med mig i denna tid om hur det är. Men sanningen är den att den omtanke och omsorg jag får av alla ni - det stärker mig. Skulle jag hymla om allt så skulle det nog kännas mer som om jag skämdes. Vad ska jag skämmas för?
Det är en tragisk jävla resa som jag/vi måste gå igenom och det finns ingen rättvisa i det här tycker jag.

Imorgon tänkte jag bli frisk..

Imorgon är det operationsdag.. En klok kvinna sa till mig att jag får tänka att när jag vaknar upp efter operationen så är jag frisk. Jag är fri från cancer. O det är ju sant - så jag försöker hålla mig till den inställningen nu.

Det kommer bli en tuff resa sen med cellgifter osv. Men datatomografin såg bra ut. Ingen spridning.

Jag uppskattar verkligen alla positiva tillrop och alla gulliga sms. Jag blir rörd och känner att jag får lite styrka. På mitt förra inlägg så dök en person upp som jag haft mycket kontakt med tidigare och bara den kommentaren - det värmde.

Livet är absolut inte rättvist..

När man är 31 år så ska man absolut inte drabbas av bröstcancer. Men livet är inte rättvist. Jag förtjänar absolut inte det här..

Jag har en jävla resa framför mig.. och det kommer vara toppar och dalar - men jag är tacksam för alla de som visar att de finns där och skänker både kramar och omtanke.

Får se om det blir att blogga ngt under resans gång. Det beror på hur allt känns..

Rosa bandet

Kom igen och gör en god gärning; Skänk en slant till rosabandet - jag har själv startat en insamling.

När fötterna sopas undan under en..

Nej, jag har inte gett upp bloggandet.. och har ingen tanke på att göra det även om det blir långt mellan gångerna nu. Men ibland händer det saker i livet på gott och ont som gör att man antingen inte har tid, ork eller möjlighet att skriva av sig.

Det som är sant iallafall när fötterna sopas undan under en är att "i nöden prövas vännen". Vilka finns där de gånger de själva inte är i behov av något?

Jag är less på att bära saker själv nu och hymla. Nu sker det storstädning i förrådet även om det är utmattande.

Jag uppskattar de fina vänner och familj jag har som finns där och hjälper mig röja..

En månad borta..

Om ni inte redan sett på instagram och facebook så har jag varit borta cirka en månad i USA. Rest runt i sex olika städer och upplevt massor! Det här har verkligen varit mitt livsresa hittills!

Jag har aldrig sett mig som någon person som älskat att resa. Jag har rest lite tillsammans med skolan och främst med min familj men aldrig känt mig bekväm att åka utomlands med någon pojkvän. Men nu har jag ju träffat killen med stort K.

Det har varit en underbar månad i USA. Ska försöka lägga upp lite bilder så snart jag lyckats att samla dem i datorn.. det blev några tusen bilder - vilket resulterade i att jag fick köpa nytt minneskort till telefonen trots att jag hade tömt det innan avresan!

Vi har färdats med flyg, helikopter, buss, tåg, bil och till fots genom New York, Los Angeles, Las Vegas, Oakhurst, San Francisco, Washington och slutligen hemresan från New York igen.

Patrik friade till mig i Grand Canyon - så otroligt romantiskt!

Är tiden redo..?

Som jag tidigare skrivit så börjar allt falla på plats. Äntligen går livet som det ska - även om det alltid kommer mer eller mindre vara som en berg- och dalbana.

Med de underbara personer som finns runt omkring mig - det kanske är redo att vara ärlig och öppna pandoras ask?

Ikväll har det iaf blivit ett uppfriskande dopp tillsammans med "Sune" i Hampen. Var rätt kallt men efteråt kände jag mig som en ny människa och aningens piggare innan tröttheten gjorde sig påmind.

Nya lugnare och bättre tider..

För drygt fem år sedan när min moster dog hände något.. Det var det första dödsfallet inom familjen som jag var med om. Jag tror att det var ännu mer traumatiserande att hon dog så ung.. bara 40 år gammal och lämnade två små barn och make efter sig..

Jag hade ingen aning om hur man skulle hantera en sådan sorg. Jag var sjukskriven en kort period från arbetet. Min dåvarande biträdande chef frågade mig hur jag skulle hantera sorgen. Jag svarade att jag bara visste att jag behövde åka hem till Skellefteå till familjen och vänner.

Det jag i efterhand och några ytterligare dödsfall senare inom släkten lärt mig är att det tar betydligt hårdare när någon ung som inte levt klart sitt liv dör - smärtar mer. Även om man kan sakna de gamla som försvinner.

Därefter har det följt en del röriga år med en del kaotiska inslag. Nu äntligen känner jag en sinnesro, lycka och glädjen börjar komma åter. Det känns bra. Jag har bra arbete, bra arbetskamrater, bra familj och underbar pojkvän.

Jag är en person som upplevt mycket, känner mycket och definierar mig som livsnjutare. Jag uppskattar underbara människor, händelser och lycka.

Känns skönt att äntligen leva det liv jag vill leva..

Söndag.. och äntligen semester..

Äntligen semester!.. har påbörjat rensning i förrådet och slänger ut mycket på facebook för att slippa slänga saker. Känns bättre att ge bort och att det kommer till användning för någon annan :)

Så kom kanske sommaren..

Hittills har det ju verkligen inte varit någon riktig sommar.. Det har mest bara regnat och jag har knappt tänkt tanken på att ta på mig sommarkläder.. men NU äntligen verkar den komma!

Med den sena sommarkänslan så har det inte blivit några planteringar av sommarblommor heller. Men jag misströstar inte.

Några veckor kvar - sen är det semester. Men ska försöka ta sommarens första bad inom en snar framtid!

Har inte hängt ngt på stadsfesten i år men det har känts bra. Har bestämt mig för att ta en hel-nykter sommar. Även om jag inte är den som brukar dricka speciellt ofta ändå. Blev lite hoj-åkande igår vilket var JÄTTE kul!

Lite skräckblandad förtjusning i början men sen bara njöt jag! Saknade för en gångsskull min Quad.

Patetiskt..

Att arbeta som socialsekreterare, polis eller något annat yrkes som har med människor att göra - det är en yrkesroll inte mitt privatliv. I mitt arbete så som pojkvännens jobb möter vi många utsatta människor. Det kan vara ett tungt arbete - men någon måste göra jobbet. För min del brinner jag för mitt arbete men för den delen så är det ändå skillnad på yrkesrollen och mitt privatliv.

Senaste veckan har jag fått flera meddelanden av bekanta som haft utlåtande om min pojkväns yrkesroll som polis. Både dryga kommentarer om att jag inte kan köra heltonat på bilen - bara så där apropå inget har meddelandena kommit. "Jaha, men om jag inte känner något behov av att ha heltonat?! och VARFÖR tar du upp det med mig?!"

Eller folk som skriver privat till mig, att min kille varit dryg och gett dem böter för "ingenting" - HALLÅ, intresseklubben antecknar...NOT!
Orka höra av er till mig om min pojkväns yrkesroll. Har du/ni gjort ngt fel - då får man ta konsekvensen. Jag har själv åkt fast för fortkörning en gång och det var bara att skriva under, betala och ta straffet. Inte skulle jag fundera på att höra av mig till den polismannens flickvän/sambo/fru?!

Kämpen inom mig..

Haft några veckor men många timmars sömn men få timmars djupsömn - vilket resulterat i att jag vaknat nästan mer trött på morgonen än när jag la mig.

Kände i fredags att nä, nu får det vara.. så jag har kämpat på i helgen att försöka köra slut på mig själv mentalt för att måsta "slockna" ordentligt på natten. Jag har visserligen somnat SENT i helgen men i natt fick jag iaf drygt 4 timmars djupsömn. Vilken skillnad!

Hoppas på att få ordning på sömnen nu när mycket annat börjar falla på plats...

Livet är inte felfritt..

Pratade idag med en vän om det här med bloggar och att måla upp det perfekta livet utan några som helst motgångar och svårigheter..

Det livet finns inte.. då målar man upp en dröm för sig själv. Allt kan inte vara blommande underbart jämt - då skulle man aldrig uppskatta det.

Jag brukar säga att livet är som en berg- och dalbana: ibland är det upp, ibland är det ner..

Att måla upp den felfria fasaden för alla i omgivningen - det har jag aldrig förstått mig på. Eller så är det bara jag som genomskådar sånt..?

Jag kan vara ärlig och säga att jag har haft mer eller mindre fem väldigt röriga år bakom mig.. på en eller annan front har det hänt saker mer eller mindre hela tiden.. O nu äntligen är allt på rätt väg. Träffat den stora kärleken, trivs på jobbet, trivs med arbetskamraterna, har underbar familj...

En pärla har lämnat familjen..

Ärligt så trodde jag aldrig att volvon skulle lämna familjen. Jag trodde den skulle finnas med fram tills dess att den var redo för graven. Men så blev det inte.

Efter mycket funderande så blev det försäljning på pärlan. Tiden och platsen fanns tyvärr inte längre.

Det trevliga i hela kråksången är att så många vänner och kompisar hört av sig och "krisat" för att jag skulle sälja den. Det är en bil med många minnen som försvinner ur familjen och den har funnits med längre än mig i familjen..

Roligt påhitt :D

Att vara öppen och ärlig..

Gör faktiskt en lättare. Sen att man inte säger vad som helst till allt och alla - det är en annan sak. Men bara att kunna säga till dem som betyder, finns där och är din vän - det gör mycket!

Jag har haft lyckan att träffa en helt underbar person som jag märker finns där, är mån om mig och som jag älskar. Och som älskar mig tillbaka - det är underbart.

Jag har även haft privilegiet att få vara på 30års fest i helgen med goda vänner i Piteå. Det är bara att inse att jag har både en liten Pitebo och Skelleftebo inom mig - tur att det inte är långt emellan!

Många övertidstimmar senare..

Förra beredskapen jag hade med min "arbets-sambo", så avverkade vi drygt 50 aktiva timmar på tre dygn..

Denna beredskapen blev inte fullt lika mycket men ändå.. Det blev inte en hel beredskapsvecka innan vi var lite för nära 50 övertidstimmar..

(Man får max ha 50 övertidstimmar på en månad.. och att vara nära det på en vecka - det tar på!)

Men en del skräpmat, kaffe, fika och dåliga skämt senare så är vi klara med denna omgång av beredskap :)

Lämna vw?

Det är bara att inse att min bil börjar vara några år och att behovet av bil ser annorlunda ut nu än för några år sedan. Då skulle det bara vara fart, väghållning och bus som gällde!

Några år med bus, fart och fläkt senare och en fortkörningsbot.. samt några år på nacken - klurar jag på vad nästa bil kommer att bli.

Ärligt så funderar jag på att överge vw, skippa audi och skoda. Inte för att jag inte gillar dem - för det gör jag verkligen. Men Skelleftebil är så jävulusiskt dyra jämfört med exempelvis mullersbil i Piteå!

Min personliga uppfattning är även att mullers har mer kompetent personal. Jag vill ha bra service och rimligt pris. Om jag väljer att fortsätta med vw, skaffa en audi eller skoda - ska jag då måsta åka till Piteå? Jag tycker inte det.. O det får mig att fundera - ska jag se på andra bilmärken?

Genom åren har jag mött många olika verkstadsmottagare och lärt mig ett och annat. Jag tål inte dem som inte lyssnar på mig eller ännu värre - de som ska klappa mig på huvudet för att jag är kvinna och säga att jag inte kan något?!

Hade problem med min volvo för herrans massa år sedan - det droppade om den bara just när den var nystartad och kall. Tog man upp vätskan från marken luktade det bensin men såg ut som olja så jag fick inte ihop det och rådfrågade en verkstadsmottagare. Han tittade på mig med blicken: "lilla flicka" och sa till mig med mogen röst att det bara var vatten från AC:n! Jag svarare kort att det är en volvo från 1982: DET FINNS INGEN AC!

Önskar..

Ibland önskar jag att jag kunde radera minnen, personer och händelser från mitt liv. Personer, händelser och minnen som tillhör det förflutna. Ja, det tillhör visserligen en del av det som format mig - men ligger det mer till last än till en lärdom?

Jag skulle önska att jag idag kände mig lika rik på vänner som förr - men det gör jag inte. Varför jag tappat en del vet jag inte. Att vara vänner tjej-kille är inte lätt. Jag tror att det är svårare för killar än tjejer. En del har jag nog valt att umgås mindre med eller inte alls efter att ha tröttnat på att måsta ständigt gränsätta: jag är inte intresserad av dig annat än som vän - men det accepteras inte.
Ärligt - det är sorgligt och tråkigt. Det känns som en förlust och en sorg.

Sammantaget - de finns det jag vill glömma. Det finns de som jag vill ha i mitt liv och som tappats bort. Vänskap som kanske kan dammas av..?

Och självklart finns det de underbara personer som finns kvar i mitt liv och som betyder enormt mycket..

Lite vardagskrydda..

Jag tror att livet behöver lite krydda emellanåt - det gör allt mycket roligare. Men då ska det vara positiv krydda. Sånt man kan skratta åt, sånt som är lite tokigt och kanske lite galet!

Att skicka en fräckis åt kollegan så denne tappade fokus för en liten stund och fick ett gott skratt..

Att få skoja till det med personer som man knappt känner och de väljer att gå med i jargongen - det är roligt!

Det finns en person som ger mig både en vardagskrydda fylld med kärlek, skratt, lycka och trygghet..

Det gör mig lycklig..

Jag och mina snakes..

Det finns många som absolut inte förstår hur jag kan ha ormar som husdjur. Många är tveksamma till ormar för de går ju inte att "mysa" med.

Min uppfattning är att ormar eller framförallt kungspyton är en alldeles ypperlig orm att ha som husdjur - de hårar inte, tar inte speciellt mycket tid och framförallt är effektiva på dörrförsäljare ;)

Jag tycker om mina ormar - alla tre. Min uppfattning är även att alla tre har olika personligheter.

Jag kan tycka att det är avslappnande och rogivande att ta ut ormarna - ha dem kring min hals medan jag "doolar" på i lägenheten. Att ligga på sängen, kika på dem och bara filosofera medan de ligger och spanar - det är avslappnande!

Som barn hade jag nog aldrig kunnat tänka mig att jag skulle ha ormar som vuxen. Ärligt så var jag lite skeptisk i början - men inte rädd. Ormar är ju ett annorlunda djur mot för de "vanliga" husdjur som de flesta människor har.

Hittills har jag aldrig ångrat att jag skaffade orm..

31 igår..

Jätte trevligt med alla gratulationer och spännande att bli ihågkommen från så många olika länder: 

Sverige, Norge, Danmark, Serbien, Bosnien, USA och England =D

Politik

En av anledningarna till att jag en gång i tiden skapade min blogg var för att jag ville få uttrycka mig. Uttrycka åsikter, tankar och funderingar.

Jag hade häromdagen ett utlägg för några kollegor angående politikerna i Skellefteås förslag. I lokaltidningen norran har man kunnat läsa att de funderar på att sänka hastigheterna för bilar inne i centrala stan eftersom att det är rätt olycksdrabbat. Vad man även kan läsa i artikeln är att majoriteten av olyckorna sker med cykel - det är singelolyckor där personer cyklat i kull p.g.a. is eller halka.

I en annan artikel så framkommer det att politikerna anlitat konsulter för att få fram förslag hur Skellefteå ska få en attraktivare stadskärna - sammanfattningsvis innebär deras förslag att minska biltrafiken inne i centrala stan för att personer ska färdas kommunalt eller med cykel.

Jag kan tycka att dessa två saker går emot varandra och kan uppröra mig. Jag bor i centrala Skellefteå och under vinterhalvåret kan jag tycka att halkbekämpning och snöröjning är under all kritik. Att ta sig med buss är inget direkt alternativ för mig. Att cykla eller gå är stundvis omöjligt p.g.a. dålig snöröjning eller halkbekämpning. Vid ett tillfälle i vintras var det underkylt regn inne i stan vilket resulterade i att ALLA bussar ställdes in eftersom de inte kunde hålla sig på vägen.

Jag kan inte se att minskandet av p-platser som ett av exemplen var för att minska biltrafiken i centrala stan är någon lösning. Jag kan inte överhuvudtaget se att stadskärnan skulle bli mer attraktiv med minskad biltrafik. Däremot kanske politikerna skulle se över hur stadskärnan är uppbyggd. Vi har ett torg med en penis-fontän och massa hamburgervagnar - där kanske en uppfräschning skulle behövas?

Några av mina kollegor föreslog att jag skulle bli politiker för att jag har en hel del åsikter men jag tror det skulle vara för stillsamt och tråkigt arbete för mig..

Helgen drar mot sitt slut..

Ännu en helg närmar sig sitt slut.. Det har varit en stundvis lugn och stundvis väldigt skämtsam helg :)

Gårkvällen spenderades tillsammans med tjejerna på tjejfest. Jätte trevlig helg!

Idag är det den stora sysslodagen igen.. mata ormar, tvätta och kanske handla lite mat står på tapeten :)

Varför skulle jag..?

Jag har stängt min instagram för att själv ha lite koll på vilka som följer och ser de bilder som jag lägger upp. Det är ett aktivt val jag gjort.

Självklart är det kul med dem som vill följa mig och många av de som skickar förfrågan godkänner jag. Häromdagen fick jag en förfrågan från en person som snackat skit om mig - det fick mig att häpna!

Vad har du för avsikter att följa mig på instagram? O varför skulle jag godkänna dig som följare?

Hittills har jag lämnat förfrågan obesvarad eftersom jag blev rätt ställd och fundersam..

Patrik

Du gör mig till världens lyckligaste..

Skön helg i vårens tecken

Så underbart att det äntligen börjar vara vår i luften. Lördagen spenderades utomhus i stugan, sol och grillade hamburgare över öppen eld.

Söndagen går i flitens tecken som många gånger ;) Tvätt, handla och annat små fix :)

Jag längtar nu tills de sopar gatorna och man kan åka longboard dit man ska..

Vad har vi riktigt för politiker?!

Det krävs en tjänstemannautredning innan alkoholtillstånd utfärdas till, som i detta fall ett hotell. Jag kan inte överhuvudtaget inte förstå hur en politiker kan gå emot den svenska lagen och göra undantag och bevilja 2 månaders tillstånd utan en utredning?

Kommer detta gälla för alla som ansöker om serveringstillstånd?

Jag tycker att nu och då genom åren har man fått höra att Skellefteå kommun har en svågerpolitik. Jag har svårt att se att alla som ansöker om serveringstillstånd ska få ett tillfälligt i avvaktan på en utredning bara för att det är något specifikt event. Är vi alla lika inför lagen i Skellefteå kommun?

Det som gör att jag blir ännu mer upprörd är att en annan politiker för ett annat parti uttalat sig och försvarar det hela med att han nog hade gjort detsamma!


http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/kommunalrad-gav-alkoholtillstand
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/oppositionsradet-backar-burman

Önskan

Jag önskar att jag kunde göra skärmdump från det jag ser med mina ögon. För jag älskar ditt sätt att se på mig.

Lycklig..

Du får mig att känna mig lycklig...

Vardagskrydda..

I perioder har det haft tendenser att hända en del runt omkring mig.. eller inte kring mig egentligen men i min omgivning. Jag har inte varit orsaken till rörorna..

Jag gillar trygghet och ett visst lugn. Inget tråkigt lugn dock..

Vardagen får gärna innehålla ett visst bus och mycket skratt - det är den bästa vardagskryddan!

Det finns tillräckligt mycket i livet när man blir vuxen som är allvarligt och seriöst. När jag var yngre använde jag ofta ordspråket:  

Det krävs mognad för att våga vara omogen.

Lite djupsömn kombinerat med stress och mycket att göra.. det är ingen bra kombination..

Jag har förhoppning iallafall till kommande natt..!

Löfte till mig själv: stressa mindre och pyssla om mig själv.

Äntligen..

Så kan jag känna mig som vanligt igen.. Har haft inne min mobil på reparation i drygt två veckor och det har varit två veckor då jag känt mig delvis begränsad.

Det är nu jag insett hur mycket appar och andra funktioner som min mobil innehåller. Under de två veckorna har jag använt min jätte gamla mobil som knappt rymmer någon app..

Vet fortfarande inte vad som blivit galet i min mobil som föranledde reparationen annat än att de bytt en "komponent" som det så fint stod..

Näthatet

Jag har funderat mycket på aftonbladets agerande - att hänga ut och dra fram personer som skrivit rasistiska, elaka och andra etiskt förkastliga uttalanden.

Jag anser att internet är frihet under visst ansvar. Jag blir förvånad när jag ser vilka personer som gömmer sig bakom många uttalanden. 

Hallå?! Hur tänker ni när ni skriver såna saker som ni gör? Jag hade kunnat "förstå" mer om det var en omogen tonåring som ännu inte lärt sig rätt och fel. Men vuxna människor?

Jag skulle själv aldrig vilja bli uthängd så på så sätt ogillar jag aftonbladets agerande - men å andra sidan skulle jag aldrig sitta gömd bakom min dator och skriva förkastliga saker. Det jag skriver - det står jag för.

Sen finns det ju självklart personer som kan misstolka mig. Men det är en annan sak.

De personer som jag talar om ovan: har de verkligen dessa värderingar som de skriver? Eller är det bara för att möjligheten att vara "anonym" finns? Har de ens tänkt tanken att man aldrig är till fullo anonym på internet?

Sluta näthata och sprid glädje istället..

När tankarna flyger iväg på annat håll..

Inspiration från shrek.. vad man gör när tankarna flyger iväg..

Hur svårt ska det vara..?

Lite extra krydda till måndagen..

Natten mot idag var inte bra - vaknade klockan två av någon skum dröm och hade svårt att somna om. Men till slut gick det. Jag var dock pigg därefter imorse..

Men under förmiddagen kom den extra lilla gulliga kryddan och förgyllde dagen. Fick ett sms där jag ombads att komma utanför mitt jobb tvärt - vilket jag gjorde. Fick två semmelwrap:s till mig och min "sambo" på jobbet.

Så otroligt gulligt och omtänksamt! Det tillhör absolut inte vardagen att någon gör något sånt gulligt för mig. Det var verkligen uppskattat :)

Blev en riktigt bra måndag till slut trots den korta natten.

Träning nr 2 avklarad..

Jag har tidigare gjort två försök att komma igång och tränat på gym. Ena gången var i samband med att mamma blev sjuk för massa år sedan. Jag prioriterade snabbt bort träningen den gången.

Nu gör jag mitt tredje försök och andra tillfället blev idag avklarat. Det lär kännas imorgon och kommande dagar kan jag lova!

Får se om det blir att försöka komma igång med lite löpning snart.. kanske även lite simning?

Träningsvärk är som en skön bekräftande känsla på att man gjort något bra. Roligaste sättet att uppnå träningsvärk är nog i samband med skoteråkande eller snowboardåkande!

Grattis världens bästa lillebror

Grattis världens bästa lillebror som fyller 21 år idag!

Sorglig historia.. och sann..

Älskade moster.. evigt saknad, evigt älskad..

Gränslös eller gränslös tillit?

Ibland funderar jag på var gränsen mellan gränslöshet och tillit går. Kan det vara en hårfin gräns mellan att vara gränslös som i att man säger för mycket till dem man litar på som mest?

Eller är det bara så att man känner en gränslös tillit till vissa?

Tilliten och behovet att berätta för dem som står en närmast. För att kunna övervinna allt - kan det vara så?

De vänner som jag har närmast får mig stark. O jag vet vilka som finns där för mig.. o jag vet vilka som får komma mig närmast..

Sysslornas dag i brist på annat..

Eller på grund av att man är insnöad..

Tror aldrig jag gjort så mycket hemsysslor på en och samma dag.. Avfrostat frysen, dammtorkat, dammsugat, våtmoppat, matat ormen.. handlat.. och nu snart tvätta..

Allt detta i ren tristess! Har stundvis roat mig med att se grannarna knuffa, gräva och dra loss bilar ute på gatan. Var är plogbilen?

Har till och med gjort morotssoppa till middag - KORS I TAKET! Måtte plogbilen komma snart.. hur ska detta annars sluta? :P

Jessie J är bara bäst..

Men sluta..

Det må väl vara att det snöa.. men kombinationen snö och blåst.. Vet inte ens om det är värt att försöka skotta kring golfen i carporten idag. O de har inte plogat gatan så även om jag gräver fram golfen lär det vara svårt att ta sig någonstans.

Tack och lov storhandlade jag igår..!

Att få känna..

Jag har på senaste tiden insett hur viktigt och framförallt värdefullt det är att få känna sig trygg, omtyckt och värnad om. Att få bli sedd och värdesatt.

Ärligt, jag har haft en vecka som inte varit min.. Ligger minus på sömnkontot och små motgångar som blir stora i kombination med för lite sömn. Mobilen min är bland annat inne på reparation nu - den började leva sitt egna liv..!

Det är en underbar känsla att få känna sig fin både utvändigt och som person. Sättet att bli sedd på..

Att känna ett stöd när livet känns tungt och man känner sig allmänt skör - det är SÅ värdefullt! Att jag är inte bara till "besvär". Finns du för mig så har jag SÅ mycket tillbaka att ge.

Haft en tjejkväll med bara mig själv.. målat naglarna och kollat på typiska tjejfilmer - det är rätt nice och ett bra sätt att pyssla om sig själv lite :)

Lärpenning

Kommer aldrig använda någon annan usb-laddar kontakt än orignal framledes..

Denna är ett big "NO NO"!

Vad var sant och inte..?

Jag drömmer mycket i perioder och jag minns ofta vad jag drömt när jag vaknar.. Ibland kan det vara förvirrande när drömmar är så verkliga och handlar om saker man varit med om. Vad har verkligen hänt och vad var "bara" en dröm?

Jag har haft problem under några år med sömnen - i perioder sover jag inte alls bra. Så nu har jag fått möjlighet att gå sömnskolan via företagshälsovården. Tycker hittills att det varit intressant och det har faktiskt väckt förhoppningar hos mig att få ordning på min sömn igen!

Fredag..

Så var det fredag igen.. vilket känns rätt skönt! Denna helg är det väl dock oklart hur ledig jag blir - har jour fram tills torsdag. Förhoppningsvis blir det lugnare än förra jouren jag hade - då blev det över 50 timmar på tre dygn!

Vad händer för er till helgen?

Det här blir kul..

Jag har helt enkelt de roligaste kompisar som går att ha..

Nu blir det på med glorian ;)

Söndag, söndag, söndag..

Så var det dags för söndag igen.. för mig innebär det dagen när de husliga sysslorna genomförs..
Handla, tvätta, städa mm.

Varför sprida ut sånt under veckan när det ändå sällan händer något spännande en söndag?

Tog mig i kragen igår och planterade om mina blommor hemma och tänkte även ta några blommor till jobbet så blir nog en tripp förbi där idag och bara lämna av dem :)

Fredagens stora fråga..

Samtalet började med att det diskuterades vad en "maine coon" - katt kostar.. Efter att någon hörde fel blev frågan:

Vad kostar en ko?

*skrattar gott* Fredagar är som en bra dag. Känns som om det är dagen då allt kan hända.. alla skämt kan spåra.. 

Senaste inköpet..

Med en del av de julklappspengar jag fick av tomten valde jag att investera och unna mig själv ett aktivitetsarmband som mäter steg, sömn osv. Den visar även sms och andra aviseringar som inkommer till mobilen - rätt rolig grej faktiskt för mig som gillar tekniska prylar. Hittills är jag väldigt nöjd!

Förutom att snabbt kunna pejla av vem som skickat sms så tycker jag att mätningen av sömnen är facinerande. Genomgår en "sömnskola" just nu genom företagshälsovården. Min sömn är inte den bästa i perioder tyvärr.. Men som sagt - väldigt spännande att både få se vilka perioder man sover och perioder av lättare sömn och djupsömn..

Jag kan också..

Idag är din 45 års dag..

Önskar att du fortfarande fanns ibland oss gulle moster..

Jag har så många fina minnen av dig från när jag var liten och du var barnvakt åt mig.. Du var ju den coolaste mostern - det var bara så.

Kan inte förstå att tiden går så fort och att det gått flera år sedan du lämnade oss. Saknar och tänker på dig.